Nedmontering av årets hästfest i Göteborg blev lite krångligare än vad vi alla hade tänkt :)
Jag och en kollega lämnade resten av arbetslaget för att hämta skolans personbil.
Den stod parkerad i ett garage en bil bort så vi tog en rask promenad i mörkret.
Väl nere i garaget möttes vi av en polispatrull!!
Något hade hänt med en bil i närheten av vår.
Efter tre varv på bottenvåningen i garaget utan att hitta utgången såg vi till slut ljuset från gatlyktorna.
När vi kört mot enkelriktad och pressat oss fram i bilköer stannade vi till på den enda lediga plats som knappt fann att hitta :)
Vi började småspringa mot våra kollegor som vid det här laget säkert börjat undra vad vi tagit vägen.
Den geniala idén var att gena genom ett annat parkeringsgarage som ligger i anslutning till mässan där dom andra befann sig.
Vi tog hissen en våning för högt och hamnade på en bro för bilar, men en snäll man i en bil lät oss gå in samtidigt som han körde in.
Glada gick vi in på vad vi trodde var mässan...
Men ack så fel vi hade!
Vi hamnade på en låst avdelning som användes som garage och förvaring av bråte.
Desperat rycker vi i alla dörrar och trycker på alla hissknappar men allt är låst!
Till slut hittar vi en man som försöker öppna en dörr med sitt passerkort, tyvärr funkar det dåligt och larmet som låter över hela våningsplanet går igång.
Vi tre skils något hastigt åt och vi är åter lämnade åt vårt öde.
Vi hittar en avsats där vi kan se våra kollegor, självklart har jag lagt min
telefon i bilen som står olovligt parkerad....
Men vi lyckas verbalt få dom att se oss och informerar dom att vi är inlåsta och ej kan komma ner till dom.
Samtidigt dyker en ny man i arbetskläder upp och han kan öppna en varuhiss som ska
ta oss ned till dom andra.
Men när hissen har tagit oss ned en våning går inga dörrar att öppna!
Tillbaka upp igen och tillbaka på ruta ett :)
Plötsligt öppnas en dörr och vi tar oss ut i en lång korridor, längst bort i korridoren finns en trappa och nedanför trappan finns mässan !
Totalt genomsvettiga går vi till montern för att upptäcka att den är helt tom!
Inte en människa inga grejer finns kvar.
Vi springer ut mot hissen som ska ta oss till lastbilen, väl inne i hissen hänger den sig med en liten springa öppen mellan dörrarna.
Vid det här laget gråter nästan min kollega som är lite stressad i hissar :)
Efter andhämtning och många knapptryckningar startar hissen och dörrarna stängs.
Ute i friheten möter vi våra kollegor och vägen hem kan börja........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar